Min duktiga lilla hjärna har trasslat ut en del trassligheter på sistone. Det känns ganska lättande, faktiskt. Allting ordnar sej säkert. Det brukar göra det i slutändan.
Men jag undrar varför livet känns som en enda stor klyscha isåfall?
Jaja, det viktigaste.
I'm over it.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar