För ibland förstår jag inte varför.
Återigen en helg då jag jobbat mer än vad jag sovit. Hur bra det är kan man diskutera i oändlighet, men jag mår jättebra. Visst, tjugo timmars gående/tallriksbärande känns i kroppen, men det är nyttigt med motion. Kunde gott äta dendär glassen.
Det har varit en bra helg. Lugn, på sitt sätt, ett sista andetag innan jag tvingas dedikera varenda ledig sekund åt (det fucking djävla asjobbiga) projektarbetet. Stressig på det gamla vanliga jobbviset, och det mår jag som bekant prima av.
Jag mår bra av att skratta ibland, jag tror att jag gör det för sällan. Jag mår ännu bättre av att inte tyngas av den sociala ryggsäcken. Den med alla saker folk vet om mej, eller tror sej veta. När jag jobbar stannar den ryggsäcken hemma. Det är så jäkla skönt.
Dagens mord i sinnet: Leopardkärringen som inte klarade av vare sej "potatisskal" (stekytan på de friterade potatisarna), tre små ben i fisken eller en liten fläck på duken. Alltihopa i slutet av lunchruschen, åh så lägligt, not.
Dagens nära diskho-upplevelse: När allt var stängt och vi pratade genom dagen skrattade en av mina kära jobbarkompisar så mycket att hon välte ner i diskhon. Iochförsej satt hon på diskbänken, men det var kul ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar