In sleep he sang to me, in dreams he came.. aww, nu är det bara en vecka till estetföreställningarna. Men det ska bli kul, jag längtar faktiskt. Det är bra att spela bas, man behöver inte synas så jäkla mycket heller. Jag är jättenyfiken på vad alla de andra ska göra, ettorna och dans/teaterklassen. Det är det enda dumma med estet, att vi har så lite koll på vad de andra gör, vi borde samarbeta mer, tycker jag. Men det är inte så lätt, vi har ju olika scheman, och teater och dansarna har ju sina lokaler upp på Smedjan...
Yeye.
Jag satt på min bräda innan. Jag la den på hallgolvet och satt och glodde in i spegeldörren på vår garderob. Jag såg rätt häftig ut faktiskt. Vanlig, men häftig. Jag hade min Sahara Hotnights-tröja, blåa ganska hängiga jeans, de är lite för stora så de hasar ner sej mest hela tiden iallafall, knallgrönt bälte och ett grönt hänge runt halsen. Satt där och glodde på min spegelbild. Den som såg tillbaks såg ut som jag. Fast bättre. Jag är finast på avstånd tror jag. Jag blängde på spegelflickan, argt och länge, det var lite gröna blixtar ur ögonen ett tag. Hon blängde tillbaka, hon hade självförtroende, hon gillade läget. Det gjorde inte jag. För jag hat
ar att se mej själv, jag hatar att se den jag kan vara. Jag hatar att inte alltid vara den jag är. Det svider. När ska spegelflickan krossa spegeln? När ska jag flyga iväg? När ska alla orden, alla tankarna, all viljan bli fri? Det bestämmer jag nog själv. Om jag törs. Det svåra är just det, att våga.Damn, jag är så pretto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar