Den försoffade generationens förfall...

Nu har jag suttit på filmkunskapen i en dryg timme och kollat på stumfilm. Det var en film om film förr i tiden, och bara för att göra det extra autentiskt hade ljudinspelningen gett upp så det var inte ens nåt piano till. Chaplin kan vara precis hur söt som helst, men det är jättesvårt att koncentrera sej på en ljudlös filmsnutt från ungefär 1915. Speciellt om man är jättetrött som jag är idag. Och det är Amici ikväll, hej och hå, hur ska jag hålla mej vaken?

Varför är rörelserna i gamla filmer alltid lite för snabba, så de blir ryckiga och suddiga? Råkade redigerarna komma åt fast forward-knappen av misstag eller nåt?

Nu har jag håltimma till ungefär kvart över tolv, och jag tror att jag kommer dö av tristess långt innan dess. Det regnar, är mulet och jämngrått ute så gå en sväng är verkligen inget alternativ. Jag borde gå upp till Wake Up och kolla om ryktet att Amicibiljetterna är slut stämmer, om inte har jag order från lillebror att införskaffa två stycken till honom och Martin. Varför kunde de inte köpt igår? Då sålde dom ju uppe på Tånga. Morr! Fast jag funderar på att sitta kvar här en stund, att lämna Alex och hans psykosociala uppsats ensamma verkar väldigt elakt. Jag skulle aldrig palla att ha psykosocialt arbete, jag skulle nog analysera sönder mej själv.

Jag har lite halv social fobi sådär. Det vet jag redan.

Och så är jag hungrig också. Får kolla på skolans hemsida vad det är för mat. Internet är ett underbart bidrag till den försoffade generationens förfall. Man gör inte som när jag gick på Mölle eller Tånga, gick till närmaste anslagstavla eller matsalen och kollade vad det var för man, nej nu sitter man där man sitter och klickar på en länk istället. Fascinant så det förslår.