Du har fått beklaga dej via msn.
Du har gnällt.
Det räcker nu.
(Med tyst röst säger jag "jag har inte gnällt klart än")
Jag har tvingats lyssna på min lillebror som sjunger med i I Don't Wanna Miss A Thing med Aerosmith så högt han någonsin kan. Wellpappsdörrar, toppen liksom. Och sen byter han till nåt som låter som Peter LeMarc, eller dansband, inte kul iallafall. Ta inte illa upp lille bror, jag tycker om dej, men snälla, låt mej slippa dina volkalistiska vårkänsleyttringar när jag är gnällig. Snälla! Dessutom är det inte vår än, inte här i allafall.
Jag har försökt att diskutera meningen med livet med mitt marsvin. Jag pratade. Virus gnagde intensivt på mina ömma fingertoppar. (Det är kul att spela bas, men man får ont i fingrarna efter ett tag.) Virus tröttnade och försökte påkalla min uppmärksamhet, så hon gnagde ett hål i min sovtröja för att få en bit gurka istället för mina hudceller.
Jag är självupptagen. Det känns så.
Äuööööh! Bekräfta mej!
Min vinbärsfläskläpp börjar försvinna nu. Den har gett upp sin existens helt enkelt. Spännande. Iallafall i en ospännande verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar