Fröken Humla

(Jag vet, jag vet, jag är inte det minsta fröknig av mej. Men vissa kallar mej så.)

Jag borde lära mej html, jag känner det. Men jag valde bort webbdesignskursen för jag orkar inte sitta framför datorer fyra timmar i veckan om någon annan ska bestämma vad jag ska göra. Jag kan sitta och läsa geniala bloggar fyra timmar, men då är det för att jag själv har valt att göra det. Men visst vore det fint att komma på hur jag ska göra för att ändra färgen på bokstäverna i rubriken, eller lägga in en bild tillochmed. Fast det finns förstås viktigare saker att göra. En annan dag, någon annanstans.

Det finns alltid något viktigare att göra.

Det handlar bara om att man ska prioritera lite, som det så fint heter. Prioritera.
Kunde det inte heta något mindre byråkrati-luktande?

-Nu byter vi plötsligt ämne, hej och hå. Över till dagens intervjuoffer, fröken Humla. Så fröken Humlan, hur skulle du beskriva ditt humör idag?

-Jag vet inte riktigt, jag har liksom inte tänkt efter. Men eftersom jag inte kommer på det kan ni väl skriva att jag inte har något humör?

-Okej, då säjer vi väl det då. Men vad tycker du om Melodifestivalen då?

-Jag ser Carola som det slutgiltiga på att gud varken finns eller bryr sej.

-Det var klara besked det, men vilken låt var din favorit?

-Ingen, jag satt och zappade till Simpsons mest hela tiden. Bart "utförde mirakel" i det avsnittet, det tyckte jag var lite halvt ironiskt. Men så har jag rätt konstig humor också.

-Hur skulle du beskriva dej själv med tio ord?

-Oj, det var en kluring det. Hmm.. låt mej klia mej i huvet först. Svårt dethär. Tja jag är väl egensinnig, lång, friktiv, musikberoende, vänlig, öppensinnad, grönögd, jeansperson, skejtare och ordtok. Tror jag.

-Grönögd. Är det så speciellt?

-Ja, det är klart att det är. Alla människor är speciella och unika, och eftersom jag är en grönögd människa är det väl speciellt?

-Okej, det var allt. Tack för intervjun Fröken Humla.

---
Vad är jag? Jag sitter och bloggar. Jag har inte duschat sen i fredags, kom jag på nu, jag har min stora (enorma) beiga gosetröja och gråa långkalsonger och lyssnar på CC Cowboys med Imperiet. Det mest händelserika jag gjort idag är att jag har motionerat Virus (marsvinet) på köksgolvet två gånger och försökt skriva ett vettigt CV. Jag är ingen vidare representant för medel-sjuttonåringen. Jag borde ligga bakfull någonstans och lyssna på Magnus Uggla. Men jag är nog rätt bra på att vara jag. Trots alla hugg i maggropen, känslan av att inte höra till, att inte vara med, att inte räcka till. För bakom skuggan i spegeln blixtrar nånting till, gröna ögon som hör till någon som är lång och ganska arg, men mest nyfiken och lite liten.

Dagens låt: Paramore - Pressure