Vad vore en dag på brädan...?

Den kan ju vara dötrist, och tråkig, och dötrist... *suck*

Jag är inte Askungen, inte på långa vägar.
Jag är bara en sjuttonåring med långa ben, dålig motorik och inget självförtroende. Men jag vill skejta. Nu. Jag gillar snö, såklart jag gör. Jättemycket. Men eftersom djävla kommunen stängde skatehallen har all snön inneburit att mitt skateboardåkande denhär vintern har blivit i stort sett obefintligt. Jag vill inte frysa häcken av mej på Konsums parkeringstak, framförallt vill jag inte vara där för att där hänger en massa omogna fjortisar som försöker få skejtarnas uppmärksamhet genom att slå på saker och föra en massa liv. Gå hem skitungar, tycker jag. Willys lastkaj, jomenvisst, ungefär lika mycket skateyta där som i mitt rum, nada alltså. Och så gnäller vuxenvärlden på att barn och ungdomar blir mer och mer stillasittande. Jess, vi spelar förmycket dataspel, jess, vi käkar fel mat, jess, vi rör oss förlite. Men. Om man inte gillar idrott med regelbundna tider och tränare och så, då finns det inte speciellt mycket kvar. Satsa på spontanidrott för tusan. Och fritidsledare. Stapelbäddsparken tycker jag låter som ett fino projekt. Men tyvärr bor jag inte i Malmö. Pfft.

Och föressten, jag gillar idrott med regelbundna tider också, men just idag, just nu vill jag skejta. Skejta tills skorna faller sönder och knäna skriker. Så.