Knet

Det kanske handlar om min motvilja mot att stå helt handfallen i en för välbekant miljö och höra sej själv skrika inuti skallen. Det kanske handlar om att få någon att förstå att man måste rycka upp sej, och hitta något nytt att leva för. Det kanske handlar om att välja.

Jag vill inte stå där och glo, torka rinnsnoret som dyker upp helt oförklarligt med en smutsig, grön stickevante. Jag vill inte lyssna men jag kan heller inte vända och gå. Superlimmet trycker fast mej på klinkerplattorna och det enda jag verkligen vill är att skrika och slå. Inte vet jag vad jag ska skriva heller. Knepiga relationer med föräldrar är väl inte det enklaste precis.

The places you once loved have now turned into those you fear the most...

Jag ska låtcitera lite också. Inte för att någon förstår mer än jag, men för en gångs skull är Kent bäst igen. Himmel och Helvete samma sekund.

Duett - Kent

Jag fick ett brev
Ett riktigt brev med frimärken
Ett vykort ifrån längesen
Då framtiden var vår
Och som du skrev
Om din spaning efter friheten
Ord bevingade som fjärilen
Och jag tror att jag förstår
***
Nu är det en salig blandning, två berättelser i en, livet tog ett glädjeskutt, landade på dörrmattan och föll ihop totalt. Lilla Humlan, vad ska det bli av dej egentligen?