Dammigt

Allt det som var jag, för länge sedan är täckt av damm. Och jag orkar inte städa upp, och jag vet inte om det är så bra heller.
Falska förhoppningar.

Det som var hemma är inte det längre, och det hade kännts bättre om det inte var så dammigt. För man vill inte städa det första man gör. Om jag inte var en pank sjuttonåring med noll framtidsdrömmar skulle jag dra.

I need a place of my own

Börja om, igen.
Som om jag inte gjort det en gång redan.

För om jag börjar om en gång till har jag en orsak att ta allt under dammet och sortera det. Lägga det på en neutral plats. För det är väl inte meningen att jag ska få dåligt samvete för att en väckarklocka stor som två tändsticksaskar byter adress? Varje sak som jag tar upp ur dammet får mej att känna mej elak. Och det passar inte att prata om att det är mitt eget val. För val är ett fult ord, i vissa öron. Ordet val kan vara en utlösande faktor, som skotten i Sarajevo, fast på ett personligt plan.

I'm gonna have to move on...