Ibland är allting mest grått.
Håltimman på torsdagar, speciellt när det regnar, kan få vem som helst att dö av tristess. Man kan ju försöka sova på en hård träbänk uppe vid ensemblesalen och få knasiga sms av en kompis som ligger på bänken bredvid. Alex, du kan faktiskt fråga saker istället för att messa, haha.
Jag hatar känslan av att det inte är lov och att jag inte vet vad jag ska göra och att jag inte vill nånting fast egentligen vill jag nog för mycket så det knyter sej och ideérna sammanfaller aldrig med verkligheten. Jag har sett för mycket film, läst för många böcker, verkligheten lever inte upp till fantasin eller är det jag som är på kant med mej själv?
Helt plötsligt blir det så att orden bara flyter, som nu, och nyss och jag skriver utan att veta vad det är jag vill säja, det blir som feber, som medicin som allt på en och samma gång. Det är som klister som limmar ihop någonting som inte finns och som gör att det känns helt ändå. När jag skriver så fort och utan koll skriver jag aldrig bokstäverna i fel ordning. Precisionspanikpoesi.
- Påsklov
- Tveksam till det mesta
- Särskilt mej själv
- Sysslolös
- Musikberoende
Jag drömmer så mycket skumt hela tiden. Jag hänger inte med. Och jag hatar att drömma för det blir så förvirrande när man vaknar. Igår drömde jag att det var nyårsafton så vaknade jag och tänkte att "men åh, nyårsdagen, då ska jag kolla på backhoppning och Ivanhoe".
Slå mej så jag vaknar, slå mej så jag vet att jag lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar