Slappa släppollies i vårsolen

Om man cyklar genom Falkenberg, förbi bibblan, upp bakom Lusthuset, vidare över Coops parkering och till Tångaskolans bussparkering en kväll i april när solen skiner, då kanske man förstår varför det är bra med småstäder.

Kanske, om man är en sån människa som får alla sina öron att vara på helspänn när man hör nåt som kanske är små hårda hjul mot asfalt och betong. Kanske om man är en sån som tycker att surret i fötterna är härligt. Kanske om man är Hedda och står och pratar med Joel och Anton som bubblar över ett roofgap och hardflippar. Hedda som aldrig satt en enda flip, men som ändå älskar det. Skateboard, det är det konstigaste jag vet. Jag kan hata det, men när jag gör värsta fula släppollien med förkylningströtta ben och helt fel skor så kan det vara härligt. bara för att det är på skoj. Kravlöst. Solsken i nacken. Och det får mej att känna att jag lever.

Det gick bra på repet idag med, tillochmed det eviga krånglet, Fucker-låten satt. Och ja, den heter Fucker-låten. I brist på bättre. Fan vad jag skrek, Lovisa hade glömt sin mick så hon sträckte den till mej och jag bara vrålade "I Hate You!" och jag drev med allt och hade basen långt ner och lekte skatepunkare, och det var kul, allting. Vi är de flygande mjällen och vi är bäst. På att ha kul.

Rockerimage, fan heller!

Btw, släppollie är när man gör ollie och bakfoten släpper kontakten med brädan och bakänden inte hänger med ändå. Det är fult. Och lite nybörjaraktigt. Ollie Onefoot är en annan sak, då släpper man framfoten, och det är rätt mycket svårare. Om man är kille kan man få brädan på fel ställe, och är man långbent slår den i på insidan av knät, och det gör ont. Tro mej.