The Flying Dandruffs

Johannas kompis Hampus har inget att göra på webbdesignskursen, så han undrade om han kunde få göra våran hemsida, och det är klart att han får. Och nu behöver han saker att lägga in på sidan, så vi hade min bror till att fota oss i repan idag. Kortet här är i och för sej taget precis utanför replokalen, men det var det anonymaste av dem. Jag vet ju inte om de andra girliesarna vill bli publicerade på internet. Johanna är det lugnt med, det vet jag ju, men sheet the sejm.

Flying Dandruffs, ja, vi är en söt liten konstellation av antihjältar. Jag, den grönsaksanklagande, filosoferande och i övrigt rullbrädetokiga basisten. Johanna, gitarristen som är liksom klister, hon håller ordning på oss, när jag och Lovisa tjafsar, och hon får ihop låtarna när det hänger sej. Mimmi vår högst olycksdrabbade trummis som alltid är glad och inte kan tro på sej själv, och sist och förmodligen vildast, Lovisa. Lovisa sjunger, och har en väldigt speciell dans.

Just nu har vi föressten fem låtar som vi kör ofta, och två på gång.

• Fucker (Egen)
• Hot Night Crash
• Summer of '69
• Mad (Egen)
• Better Off Alone (Egen)

• Pressure
• I Will Always Be Your Soldier

Mimmi och jag kollade på en Bondfilm igår, den enda jag kan se utan att somna, den med cellofodralet. Living Daylights. Sen tjötade vi en massa och sen sov vi. Här följer ett utdrag ur en konversation som olyckligtvis faktiskt har ägt rum.

H -Oj, förlåt. Mördarfis.
M -Tack för upplysningen du...
H -Jag fångade den under täcket, hoppas jag.
M -Det gör inget, den sjunker ändå uppåt. Varm luft gör så.

Tilläggas bör, för att få det hela att bli begripligt, att jag låg i min säng och Mimmi låg på en madrass på golvet, en halvmeter längre ner.
Och ja, dethär är ett lågvattenmärke deluxe, men jag är sysslolös och ensam med ett självupptaget marsvin.