Ibland vill jag så mycket att jag skulle behöva tre liv för att hinna med allt. Jag vaknar på morgonen och känner att, wohoo, idag ska jag göra det och det och det. Kommer jag mej för med att göra en av de sakerna är jag rätt nöjd när dagen är slut, för man kan inte planera allting. Det dyker upp saker, man väljer bort och lägger till. Det suger. Jag hatar att välja. Jag vill göra allt, prova allt. Och nu är det vår, jag skulle kunna sitta i timmar på en sten och titta på himlen och molnen och allt. Men inte fan gör jag det. I huvudet yrar tankarna värre än hönsen i Pettson och Findus-böckerna och i verkligheten yrar jag runt och försöker åstadkomma saker men ingenting blir gjort.
(Måste bara skriva att precis nu fick jag upp en Jimmy Eat World-låt på last.fm från Static Prevails. Jag vill ha den skivan, var får man tag på den?)
Vad jag vill:
- Skejta
- Repa
- Köpa tusen cd-skivor
- Titta på våren
- Skratta med folk
Vad jag borde:
- Övningsköra
- Städa (jobba alltså)
- Plugga musikläxorna
- Spara pengar, än har jag inget sommarjobb
- Förverkliga mej själv
Just nu verkligen hatar jag mej själv. Jag vill krossa alla speglar. Och ändå är jag så jäkla lättpåverkad. Lättuppmuntrad. En bra låt som dyker upp och jag tänker "vad skriver jag för skit, det är inte synd om mej". Man måste väl ha lite perspektiv på livet antar jag.
Men likförbannat letar jag bara efter bekräftelse. Jag måste hela tiden veta att jag duger, att jag är bra. Tyvärr blir jag inte bekräftad så ofta, men det är nog mest det att jag inte lägger märke till det. Herrejisses vad jag känner mej komplicerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar