Jag måste våga sikta högt och tro på mej själv. Utan att tankar som den jag tänkte nu precis ens kommer upp till ytan. "Herregud Hedda vad skriver du egentligen? Hur pretto får man vara?" Jag är inte pretto, jag är ärlig. Jag siktar hellre högt och faller än att stå kvar på samma punkt i tusen år och ha det lite trevligt. Och jag ljuger. Fyfan vad jag ljuger. Jag har vågat satsa, men inte ofta alls. Bara i min trygga egna värld, den jag brukar kalla skolan. Där kan jag chansa, för det är en chansning alltihop. Men utanför skolan är jag rädd för ganska mycket. Jag är rädd för att bli nekad, rädd för att inte få vara med, jag är konflikträdd och allmänt ynklig. Inuti. I skolan kan jag chansa för hur det än blir måste de andra i min klass ändå träffa mej varje dag. Även om jag gör bort mej. Så hur fel det än bli är jag inte ensam. Gör jag fel utanför skolan och säkerheten faller jag utan skyddsnät. Så känns det. Såklart att det finns saker att falla på i stora stygga världen. Barndomskompisar, de blir man inte av med så lätt. Släkt och sånadär. Men resten kan springa sin väg om de vill. Jag tror inte att de skulle göra det men jag vågar inte chansa.Slutsats: Jag svamlar så jäkla mycket, det jag försöker säja (tror jag), är att jag hellre sitter framför datorn och låssas att jag har ett liv än att jag verkligen vågar leva, för jag är rädd för att bli ensam om det blir fel. Och där, kära vänner har ni det slutgiltiga svaret på varför jag inte dricker alkohol. Jag vet allvarligt talat inte om någon skulle plocka upp mej och ta hand om mej om det skulle bli fel. För det kanske händer något roligare någon annanstans.
Jag hatar att jag inte kan lita på att jag vågar lita på någon. För om det går åt helvete finns det alltid vänner där. Även om jag aldrig vågar tro på det föränn livet blir lite halvt fucked up.
Så den egentliga slutsatsen är väl att jag tycker så mycket om så många att jag inte vill göra ett enda felsteg. Och att jag aldrig kan tro helt på mej själv. Jag behöver nog en spark i baken tror jag, så blir det säkert folk av mej med.
2 kommentarer:
Lita på magkänslan Hedda. Du kan fixa precis vad som helst, bara du vill. Och förresten tror jag visst du har ett liv. I natt sticker jag till Lanzarote. Så nästa gång vi ses blir nog en lördag i en replokal. Glad Påsk!.. eller snarare puss och kram =)
Kom hem till mig efter en tenta så ska vi deppsupa O'boy tillsammans och prata om oliv... er, och andra ickegrönsaker *haha*
Skicka en kommentar